Om jag säger ’en sportbil från Volvo’ så tänker du förmodligen på P1800. Det fanns dock en sportbil från Torslanda redan 1956. Den hette Volvo Sport blev ett riktigt praktfiasko.
Projekt Volvo Sport började redan 1954 som projektkod P1900 (förvirrande javisst). Ambitionen var hög med kaross av glasfiber (inspirerat av Corvette) men samtidigt fanns det ett tydligt problem. Det bästa i motorväg Torslanda kunde få fram var en 70-hästars bensinare av samma typ som satt i inte alltför sportiga PV444. Att köpa in motorer från exempelvis Tyskland var inte aktuellt så snart efter krigets slut.
De första prototyperna fick hård kritik internt. För motorn men även för att karossen var för vek och att plasten lätt sprack vid vridvåld. Det innebar även att dörrarnas inpassning var dålig. Dessutom var den treväxlade lådan allt annat än sportig.
Våren 1956 levererades de första bilarna till kunder i Sydafrika, Brasilien, Marocko och USA. Tanken var nämligen att Volvo Sport skulle bli en ren exportbil för att höja märkets internationella status.
Tyvärr blev det ganska precis tvärtom. Planen reviderades flera gånger och bilen fick ny rigidare design samtidigt som den tilläts säljas även i Sverige. Trots detta stannade produktionen på 67 eller möjligen 68 exemplar innan Volvo gav upp orginalmålet på 300 sålda bilar. Det var Volvos nytillträdde VD Gunnar Engellau som efter en provkörning 1957 gav order om omedelbar nedläggning av Volvo Sport.
Idag finns ca 50 exemplar av Volvo Sport kvar och de vårdas ömt av sina ägare. Själv gillar jag grillen riktigt mycket. Den fångar dåtidens idé om den stundande rymdåldern bra och påminner dessutom inte så lite om de bilar seriefigurerna Spirou och Nicke körde i jakten på superskurken Z.
Ungefär 10 år senare släppte Volvo sportbilsikonen P1800.